Våren 2021 (blev ej av)

parasit.jpg

Parasit "Gisaengchung" (Sydkorea, 2019).

Regi: Bong Joon-ho. Med: Choi Woo-shik, Park So-dam, Chang Hyae-Jin, Song Kang-ho.

Längd: 132 min.

 

Ki-taeks familj är en färgstark skara som hankar sig fram genom livet med hjälp av påhittighet och list. Men några pengar har de inte. Så när sonen, Ki-Woo, erbjuds jobbet som privatlärare till dottern i en rik familj så tvekar han inte en sekund. Väl på plats börjar han smida planer för resten av sin familj som en efter en får jobb i det nya huset. Men lögnerna blir allt fler och det dröjer inte länge innan situationen är helt utom kontroll.

 

”Stämningen i de här kusliga, svarthumoristiska, isande perfektionistiska tagningarna är så fulländad att den kan förvandla en grönskande trädgård till en gravkammare, ett ljust och livligt barnrum till något hotfullt.” Dagens Nyheter.

 

”Filmens värld berättas perfekt i bilder, där regissören litar på att vi ska hänga med. Vad signalerar tex en ny frisyr eller ett klädval, vad betyder en lägenhet med lågt i tak, eller behovet i att sno wi-fi från grannarna? Här är vi i händerna på någon som vet precis vad han vill säga. Sen är Parasit väldigt rolig också. Ibland fastnar skrattet i halsen, men ju mer historien vrids åt, desto mer känns humorn också livsnödvändig.” Kulturnytt

 

”På sitt eget vis åstadkommer Bong Joon-Ho och de skickliga skådespelarna en social satir som skildrar vår nutida empatilösa samhällsutveckling och dess eviga kretslopp av förlorare. Det är gastkramande vackert att se på.” TT

 

sistersbrothers.jpg

The Sisters Brothers (Frankrike, USA, 2018).

Regi: Jacques Audiard. Med: John C. Reilly, Jake Gyllenhaal, Joaquin Phoenix.

Längd: 122 min.

 

Året är 1851, bröderna Charlie och Eli Sisters är ökända revolvermän, pojkar som vuxit till män i en hård, fientlig värld. Blodet på deras händer kommer från både skurkar och oskyldiga. Eli, den äldre av dem, är tillbakadragen och drömmerom ett annat, mer normalt liv. Charlie är mer utlevande och tänker inte på framtiden alls. Tillsammans ger de sig ut på en resa som sätter både vänskap och familjeband på hårda prov. En resa som tvingar dem att återupptäcka de sista spåren av mänsklighet hos sig själva.

 

”Det civilisationsromantiska temat är inte nytt för den franske regissören Jacques Audiard som här gör sin första engelskspråkiga film. Gangstrar finner ofta sin mänskliga värdighet genom konsten i hans filmer. Steget till att göra en västernfilm, dessutom med fyra av USA:s främsta manliga skådespelare i rollerna, verkade skrämmande stort med risk att bli pretentiöst. Men ”The Sisters brothers” är en pärla. Det blir inte något giganternas machomöte, bara en kvartett lysande skådespelare och en regissör i mjukt och hjärtskärande samspel. Det lågmälda manuset är minerat med små mänskliga, ögonöppnande överraskningar. Det ser ut som en västernfilm.”  Dagens Nyheter.

 

”Det är en välspelad västern med Joaquin Phoenix och John C Reilly som de omaka bröderna, skadade sedan barndomen av en våldsam pappa och en brutal uppväxt. En av dem vill börja ett nytt liv medan chansen finns. Den andre försöker supa bort sina smärtor. Jacques Audiard är en intressant regissör som kryddar historien med några minnesvärda bilder och bisarra detaljer. En scen med en spindel är svår att glömma hur mycket än än vill. Han har en egen ton och de här ryttarna rider in på oväntade vägar.” Aftonbladet

 

”Något så ovanligt som en riktigt bra modern western-film.” Svenska Dagbladet

 

barnhemmet.jpg

Barnhemmet  - The Orphanage "Parwareshghah" (Afghanistan 2019).

Regi: Shahrbanoo Sadat. Med: Quodratollah Qadiri, Sediqa Rasuli, Anwar Hashimi, Masihullah Feraji, Hasibullah Rasooli.

Längd:90 min.

 

Afghanistan, slutet av 1980-talet. 15-årige Qodrat bor på gatorna i Kabul, älskar Bollywood-film och dagdrömmer sig in i sina favoritscener. Men han åker fast för att sälja biobiljetter och hamnar på Barnhemmet. Barnhemmet blir faktiskt något positivt med nya vänner men den politiska situationen är instabil och Qodrat och övriga på barnhemmet måste försvara sitt "hem".

 

”Terrific tale of an Afghan teen in trouble.” The Guardian

 

”Comparisons with Richard Linklater’s Boyhood or Francois Truffaut’s Antoine Doinel films might not be out of place.” Sight and Sound

 

theaudition.jpg

The Audition "Das Vorspiel" (Tyskland 2019).

Regi: Ina Weisse. Med: Nina Hoss, Simon Abkarian, Jens Albinus.

Längd:90 min.

 

The Audition är ett kraftfullt drama om en beslutsam fiollärare som gör allt i sin makt för att förverkliga sina unga elevers potential. Nina Hoss levererar en av sina bästa rollprestationer någonsin och prisades nyligen som bästa skådespelerska på filmfestivalen i San Sebastian. Hon tog även hem samma pris på Stockholms internationella filmfestival 2019.

 

labelleepoque.jpg

La Belle Epoque (Frankrike, Belgien 2019).

Regi: Nicolas Bedos. Med: Daniel Auteuil, Guillaume Canet, Doria Tillier.

Längd:110 min.

 

 

Victor, en uttråkad man i 60-årsåldern, får sitt liv vänt upp och ned den dagen Antoine, en blomstrande entreprenör, erbjuder honom en helt ny typ av underhållning. Med hjälp av en kombination av teaterrekvisita och historiskt återskapande ger hans företag kunderna en möjlighet att åka tillbaka till önskad tidsperiod. Victor bestämmer sig för att återuppleva den mest minnesvärda veckan i hans liv, 40 år tidigare, då han träffade sitt livs kärlek.

 

 

”Hjärtevärmande känslor och nostalgi blandas med sardonisk dialog och existentiell skärpa, i en charmig och tänkvärd film som är både internationellt gångbar och distinkt fransk.” Aftonbladet

 

”En förföriskt vacker film om att lära sig acceptera livets flöden. La Belle Époque fick strålande kritik från sin världspremiär på Cannes filmfestival och i hemlandet Frankrike har filmen varit både en stor kritikersuccé och publiksuccé.” Kulturbloggen

 

"La Belle Époque är en av de bättre romantiska filmerna jag sett på länge, för att vara en film som på papper kanske känns rätt småskalig är den gigantisk i sin emotionella komplexitet. Den korsklipper hej vilt mellan olika karaktärer, men vi förlorar aldrig någon. Nicolas Bedos otroligt stabila regihand gör även filmen roligare än först trott, och framför allt otroligt vacker i sina karaktärsskildringar.” Moviezine

 

”Alltså en dramakomedi som inte lämnar några större spår, men som puttrar så smått medan det pågår.” Kulturnyheterna

 

charter.jpg

Charter (Sverige, 2020).

Regi: Amanda Kernell. Med: Ane Dahl Torp, Sverrir Gudnason, Tintin Poggats Sarri, Troy Lundkvist.

Längd: 94 min.

 

Charter handlar om Alice som flyttat från sin man och barn och nu har han hela samhället på sin sida. Hon får inte träffa barnen, tonårsdottern och den yngre sonen, själv. Någon måste vara med när då träffas kräver pappan. Så en dag får hon ett samtal från en tröstlös son och hon bestämmer sig för att åka upp till barnen och ta reda på vad som hänt. Väl på plats tar hon beslutet att olovligen åka iväg med de två, och hon får, efter besvär, med sig dom till Kanarieöarna.

 

”Amanda Kernell har i sina tidigare filmer varit skicklig på att hitta rätt skådespelare bortom allfarvägarna, särskilt i Sameblod men också i det bebisdramatiska kortdramat I will always love you Kingen.  Charter är inget undantag. Norska Ane Dahl Torp är ett fynd i rollen som Alice. Hon är ständigt i blickpunkten och balanserar skickligt mellan rollfigurens många olika sinnesstämningar som skiftar lika snabbt som ett trafikljus. Sverrir Gudnasons papparoll befinner sig på ett längre avstånd. Lite ur fokus, betydligt svårare att få grepp om. Men den såriga dynamiken mellan dem talar sitt tydliga språk, även om perspektivet är hennes.” Dagens Nyheter.

 

”Charter är inte lika omedelbar som Sameblod, den är mer obekvämt bra. På ett positivt sätt. Här ställs många frågor om relationen mellan föräldrar och barn, och som i Sameblod så är huvudrollerna personligt och bra rollbesatta. Likheter med Sameblod finns också i fotot, där landskapet och temperaturen växlar mellan kyliga Vintersverige och solheta Kanarieöarna.”  SR P4

 

”Den här filmen handlar om det akuta skedet, undantagstillståndet då föräldraskapets grundpelare, att skapa trygghet och skydda sina barn, är helt satta ur funktion. I Amanda Kernells film gestaltas det här havererade föräldraskapet, genom att mamman, Alice, bestämmer sig för att kidnappa sina egna barn och resa på charter. Jag tänker inte säga hur det går, bara att banana split, baddräkt och stark ångest inte är en bra kombination. Men Amanda Kernells film är bra, en nervig, svart och närgången skilsmässo-coctail. Se den, om ni törs.” Kulturnytt

 

Kommentar
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)